Fiolspelande 5-åring med familj tycker till...

Milla med pappa Mårten Milla med pappa Mårten

 

Min fru och jag spelar båda stråkinstrument, och tyckte det skulle vara kul om barnen fick chans att börja med musik tidigt. Dock vill man inte bli en "tennisförälder" som pressar barnen till saker man själv vill, utan fokusera på lusten till musik; att det ska vara kul!
Vi kom i kontakt med Linda på en rytmikavslutning  där några fiolspelande barn uppvisade glädje och imponerande energisk och kontrollerad stråkföring (högerhanden är ju det svåra!). Vår dotter Milla var då bara fyra år, men vi beslöt att prova - tyckte hon det var kul var det bra, annars skulle vi inte pressa på för mycket. Men - hon tyckte verkligen det var kul från första början!
Nu snart ett och ett halvt år senare är det fortfarande minst lika kul, och hon har lärt sig jättemycket! Bara en sådan sak som att en femåring får göra något på riktigt tillsammans med vuxna. Och hennes förmåga att koncentrera sig har ökat enormt. Kombinationen av gruppspel i mindre och större grupper, mer eller mindre åldersblandade, och enskilda lektioner med Linda eller Esmeralda är verkligen bra - motivation, glädje och musicerande, plus tekniknötning på gruppspelet. Och sen individuellt anpassad enskild undervisning där man kan ta itu med detaljerna. Att få uppträda på Malmöfestivalen och i andra sammanhang stimulerar också.
Det märks att det finns en mycket medveten, pedagogisk röd tråd i hela undervisningen, som väver i fiolteknikens grunder i musicerandet, och som är mycket långsiktigt upplagd. Man kan tidigt börja med ganska avancerade speltekniker, men ändå bygga en solid grund för utvecklingen. Samtidigt som det alltså är roligt! Vad mer kan man önska?
Mårten, Sara, Milla (och snart Felix?)

Vuxenelev berättar...

Jag har alltid önskat mig att börja igen med musiken. Varje dag körde jag fram och tillbaka till jobbet och passerade förbi en fiolaffär. En dag bestämde jag mig för att gå in och fick Lindas namn. När jag ringde henne var hon så positiv och övertygande: ”Det är aldrig sent att lära sig spela fiol. Alla kan lära sig att spela”, sa hon. Så jag köpte fiol med det samma. Det är tre år sedan jag började och min dotter spelar också. Det är roligt att ha ett gemensamt fritidsinteresse. Hos Sunesdotters Stråkskola finns alltid positiva och engagerade lärare som stimulerar intresset för musik. Terminen slutar alltid med en konsert som ger glädje att träna för. Fiolen är en fantastik instrument. Det är lätt att transportera den och kan man ta med den överallt. Man kan spela många, solo och man kan alltid improvisera. Musik ger glädje och möjlighet att uttrycka känslor. Om du känner att du vill prova så våga göra det.
Det är aldrig för sent!

Mamma till två fiolpojkar

Vi minns tillbaka för 3 år sedan den där regniga onsdagskvällen, då jag och min äldste son, då 4 ½ år, gick till livets första fiollektion, med en ”risfiol” i väskan – ett tomt rispaket med en fastklistrad trälist. Hans önskan om att spela fiol hade surrat i vårt hus i cirka 1 år, vilket även varit en gammal dröm hos mig, som nu kunde bli sann, som medverkande förälder. Idag är den lille violinisten snart 8 år och har från den första pappersfiolen spelat sig upp tre fiolstorlekar i en ständigt växande repertoar.

Vi hade den enastående turen och glädjen att hitta ”rätt” fröken från början. Linda har varit vår inspirationskälla och pedagog som ytterst balanserat i både mot- och medgång och med varm och bestämd hand lotsat oss steg för steg fram, i sin växande stråkskola. Här tränar man i sin kammare, vid enskilda lektioner, i grupp och framträder på olika scener. Förra årets medverkan vid Malmöfestivalen är ett exempel, som vi med stolthet tänker tillbaka på.

Lusten att musicera har spridit sig här hemma och idag har vi glädjen att presentera ytterligare en nybörjarviolinist vid stråkskolan – lillebror i familjen. Jag och mina söner kan nu snart bilda en trio och vi ser fram emot fortsättningen på denna musikaliska resa.